City Of The Day

Två år senare var det dags igen. Att rymma hemifrån var inte så roligt egentligen. Det gör man inte om man har en trevlig, lugn och harmoniskt hem. Det hade jag dess värre inte men jag hade ganska taskig styvmor. Pappa brydde sig inte om någonting annat än sig själv ,så ensam var jag, mycket ensam och utsatt.

Att lifta igen tänkte jag inte göra det var visserligen spännande men farligt. Tåg ska jag ta tänkte jag men pengar, ja du, lite hade jag men bara till maten. Godståg får det bli, såg det på TV, man blir ju tågluffare om man inte åker fast förstås. När natten lagt sig smög jag ut till spåret och hoppade på ett tåg som jag viste var på väg till Zagreb. Tyckte mycket om min faster och kände mig trygg hos henne. Väl på tåget kurrade jag ihop mig i en hörna och somnade.

Dröm om min förvåning när jag insåg vars jag hade hamnat, i Ungern och Budapest, ett främmande land utan rese eller identitetshandlingar huh, huh vad jag har ställt det till för mig.



Nyfikenheten tog dock över och en liten sitseeing blev det i alla fall. Men först det viktigaste, orientera sig ordentlig och lägga spåret och allt om tåget på minnet, detta blev min räddning och jag lyckades komma till Subotica i Jugoslavien, bara 150 km från min stad, resten var rena "barn leken", att komma över gränsen var både svårt och farligt men turen höll i sig, tack och lov. Jag undrade vars jag kommer att hamna nästa gång?

För det blir säkert en nästa gång.