Utan hem

Det var "rena barnleken" att komma tillbaka till min hemstad men hem kunde jag bara inte gå. Jag strövade runt omkring i flera dagar. Sova i parker och övergivna lokaler, trä kojor och liknande började ta ut sin rätt. Trä kojor var bäst för det fanns många lös/vilda springande hundar. Mat sen, tja, jag åt när jag hadde något att äta.

image34

Till slut tog polisen mig för som de trodde fylleri, jag, visade sig, vinglade kraftigt när jag gick. Väl på polisstationen upptäckte de att jag inte var full, "hungrig är han, det är vad han är" sa en kvinnlig polisutredare. De fixade par smörgåsar och lite saft, sen var det tillfälligt vistelse i en cell. Rätt så rädd var jag så jag uppgav mitt namn och min adress och gissa vem de ringde? Pappa förstås...Han kom sen på natten för att hämta mig, han menade att han var på annat ort vist "säkert" han skämdes väl förstås.

Utredaren frågade om hur länge jag varit borta, ett par dagar svarade han (Bull skit, det var nästan en hel vecka). Utredaren frågade vidare om han har anmält mig som saknad men pappa fick svara nej och grinade illa. "Fy fan vad han brydde sig om mig" Väl hemma blev det som vanligt stryk och det rejält, kunde inte sitta ordentligt på flera dagar.

image35

BJELOVAR

Till slut insåg han att jag kommer att rymma igen så han pratade med faster. Jag fick komma och bo med dem samt avsluta grundskolan i den lilla samhälle så heter Bjelovar. Någon vidare utbildning blev det inte så jag jobbade med det jag fick och klarade mig så gott jag kunde för hos faster gick det inte att bo länge, jag kostade för mycket då de redan hade sina tre barn. Mitt öde som vanligt, den trettonde kulingen hos suggan med bara 12 spenar :(
351536-37

Alltid i vägen och alltid för mycket men skam den som ger sig, bättre ska de bli och det blev det :) Man är sin egen lyckans smed, då, nu och för alltid.

image36
Zack

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

351536-747
RSS 2.0