City Of The Day

Det var minst sagt tufft att överleva. Snart 16 år gammal kommer jag då tillbaka till min hemstad.

Att få jobb var svårt och när man väll fick någonting så var det dåligt betalt utom på Järnvägen. Så det blev dit man begav sig varje morgon kl. tre. Man hoppades bli utplockad bland alla karlar som stod och hoppades som jag om att få göra ett dagsverke. Jobbet, huu, det var att lasta av Stenkol från vagnarna. Jag minns än idag hur förbajad stor spaden var, man tyckte att bara spaden vägde bly. Det var dock bara att bita ihop och jobba för att äta måste man. Händerna blödde mot kvällen men nästa dag kl. 3 var man där igen och hoppades.

Ena morgonen blev det då ingenting, med böjt huvud gick jag därifrån. När jag passerade en affär såg jag en äldre dam bära rätt så stora matkassar. Jag gick fram och frågade om jag får hjälpa bära dessa tunga kassar. Gärna sa damen och så blev det. Väll framme vid damens hus fick jag komma in med kassarna. Damen, Dragana heter hon föresten, trackade för hjälpen och frågade om jag fick någon frukost än? Jag skrattade faktiskt till och förklarade att jag mindes inte när jag åt frukost senast. Snäll var hon och serverade bröd, pålägg, mjölk, färska tomater och paprika. Jag tittade på henne och sa att jag är hungrig och att jag äter gärna men bara om jag efteråt kan hjälpa henne med mer saker som hon kanske behöver få gjort. Hon tyckte om det och vi var överens.

På bakgården hade Dragana någon slags byggnad. Det visade sig att hon hyr ut rum till folk och att ena av rummen behövde fixas. Det blev snickeriarbete fram till lunch och sent på kvällen var jag klar. Under tiden jag jobbade såg jag att Dragana hade ett rätt så dragigt och kall rum på knappa 6 kvadrater som inte var i ordning ställd. Jag tog till mig modet och frågade om jag får sova över där, det gick ju bra. Senare renoverade jag rummet och fick bo där gratis tills jag äntligen tre månader senare fick jobbet som rekvisita förvaltare vid Nationella Teatern i Novi Sad.


Jobb och boende, varm dusch och rinnande vatten, VILKEN LYCKA, turen har vänt....och kärleken är på väg...