City Of The Day

Kattungen!

Min farmor var alltid noga att påpeka att vi barn ska låta andras kattungar vara ifred, klappa dom gärna men inte mer än så. Gör vi inte det så kan någonting otäckt hända, sa farmor. Vi hörde på men brydde vi oss om vad hon sa? Nå INTE. Kattungar är ju så söta så man kan bara inte låta bli.

Vi var väldigt nyfikna, som barn är och frågade liksom vad är det hemska som kan hända egentligen och farmor förklarade. Ja, ja, sagor är till för barn tyckte vi om hennes varning.

Åren gick och man glömde farmors berättelse. En natt så promenerade jag hemåt genom byn och på ett staket stolpe såg jag en gullig kattunge. Jag gick fram till den lille och smekte den över ryggen och kliade den bakom örat. Kissen kurrade och spann så belåtet att jag tog den i min famn och satte mig på trottoar kanten. Jag gullade med rackaren och vi lekte länge.

Jag tänkte på min dotter och hur glad hon skulle vara om hon skulle få en så gullig och lurvig kisse misse. Tittade på klockan och såg att hon redan har passerat midnatt. Jag funderade ett tag till och till slut intalade jag mig att; om det var någon som ägde denna söta kattunge skulle den då inte vara ensam här ute så sent på natten. Man ska bry sig och vara rädd om sina älsklingar. Det skulle i alla fall min tös där hemma göra!

OK tänkte jag, denna lilla rackare ska få ett hem där den blir älskad och ompysslad. Jag lyfte kattunge i min famn igen och började gå hemåt.

Efter ett tag så slutade kissen att spinna trots att jag kliade den och smekte den hela vägen. Tyckte att den har somnat och kikade ner på den. Min blick möttes av ett par gröna ögon som sakta började ändra färg till först svagt rosa för att till slut bli helt röda och olycksbådande.

Jag kände hur jag ryste ändå in i märgen och försökte släppa kattungen på marken. Det gick inte för den lille, nu inte så rara kattunge längre borrad sina vassa klor djupt i mina axlar. Kattens huvud började ändra form och jag till min förskräckelse började se den förvandlas till en ruskig kvinna. Framför mig såg jag mer och mer hur katten började ta en riktig människas form..

Jag kände dess heta andedräkt i mitt ansikte, det luktade död och förruttnelse. Till slut tittade jag in i ögonen på en fruktansvärd best som höll mig stadigt i sitt grepp. Jag försökte befria mig och tog tag i tassarna som nu var ett par håriga och starka händer med sillvassa klor.

Använd båda händer tänkte jag och gjorde så. Lyckades ta bort den ena handen och mitt blod forsade från såret av de vassa klorna. Nu andra handen tänkte jag. Samtidigt som jag tog tag i bestens andra hand kände jag hur hon satte sin lediga hand på mitt bröst. Obeskrivlig smärta spred sig i min kropp. Hon tryckte sakta ut sina klor och jag kände hur detta helvetes klor söker sig djupare och djupare mot mitt hjärta. Mina tårar rann och jag bad för mitt liv men greppet blev bara starkare och starkare. Sakta avtog smärtan och jag minns att jag tänkte medan livet sakta lämnade min kropp: Farmor, kära farmor varför lyssnade jag inte på dig!