City Of The Day

Det var skönt att vara hemma. Mamma ringde med jämna mellanrum och hjälpte till med frågor angående arbetstillstånd och förutsättningar att komma till Sverige. Ansökan lämnade jag på Svenska Ambassaden i Belgrad. Det skulle ju ta sin tid sa de där på Ambassaden.

Maria och jag var överens om att je oss i väg tillsammans. Oj vad jag var impopulär bland hennes släkt, men det kunde jag förstå. Men vi älskade varandra och det gick inte att hindra oss. De alla nej sägare hade kvar att hoppas på var att jag inte skulle få Arbetstillstånd.

Två månader efter besöket hos mamma satt jag då en kväll i foajé baren på teatern med mina kompisar. Ett hård och råbarkad gäng uppväxt på gatan och som det inte vara att leka med. De flesta av de var 6 år eller mer äldre än jag.

Vi satt och småpratade då min far kom i lokalen. Han kom till våran bord och grabbarna stelnade till medan far frågade om jag har råd att bjuda på en konjak och bad mig komma till hans bord.

Jag gick till baren, beställde konjak och med glaset i handen gick jag och satte mig mittemot honom. Ja ha sa far, hörde att du funnit din mor och att du var och hälsade på! Ja svarade jag. Så nu är du lyckligare du, sa han. Lyckligare och lyckligare sa jag men nu vet jag att hon lever i alla fall. Ja ha sa far och ni hade mysiga pratstunder och mor din har väl berättat saker och ting. Ja sa jag vi pratade mycket. 20 år drygt är mycket att ta igen, tycker inte du det, frågade jag far?

Så du tror på henne sa far uppretat? Nej svarade jag, jag tror ingenting men det var rätt att även höra vad hon hade att säga, det är aldrig ens fel att två träta sa jag. Argt som själva fan reser far sig från stolen och säger: "Så du menar att jag ljuger!" Samtidigt träffar hans knutna näve mig rakt i ansikte så huvudet höll på att trilla av. Bakom mig flög stolarna upp när kompisarna reste sig i begrepp att ge se på far. Med min vänstra hand gjorde jag en rörelse som fick dem att stanna upp, med den högra greppade jag konjak glaset och med en otrolig styrka som jag aldrig tidigare känt krossar jag glaset framför fars ansikte och sa till honom att det är sista gången han rest handen på mig. En gång till så är du en död skit sa jag vände mig om och gick. Detta hände 1976. Nästa gång jag stod med min far ansikte mot var 17 år senare.

Grabbarna var arga som bara den och undrade hur länge har jag tänkt låta han slå mig men jag sa att det var sista gången! Och vi lade denna händelsen bakom oss.

Tiden gick och arbetstillståndet dröjde tills jag äntligen 11 månader senare blev kallad till Ambassaden i Belgrad. Jag fick ta med mig passet bilder och en del andra dokument och väl framme fick jag höra att Migrationsverket fattade beslut om att jag fick komma till Sverige. Beslutet var på ett år till att börja med. Och du sa dem till mig. Du får tacka din mor för det, hon har skrivit ett brev till Konungen och det är han som påverkade beslutet. Det är svårt att komma till Sverige idag, du hade tur pojke, sa handläggare!

Så tidigt på morgonen satte vi oss i bilen, dagen innan kom min styvfar från Sverige för att hämta mig och Maria. Mot kvällen den 3 i sjunde 1977 var vi äntligen i Sverige och hos min mor.

God morgon Bloggisar.

Zack