Så fel man kan ha!
Äntligen i Sverige och Helsingborg. Oj vad glad man blev. Men lyckan var kortvarig. För det första så är man ju van att försörja sig själv. Att ha något eget, om så bara ett rum likaså. Att styra och ställa över sitt liv inte minst.
Det visade sig också att det var en sak att kila stadigt med Maria och en helt annan femma att bo tillsammans med henne.
How ever, så fick jag jobbet på Nya Hotellet i Ljungby. Tänkte, nu börjar det roliga. Men inte, vi fick jobba rejält både Maria och jag och bo i ett rum på hotellet. Nej, så här har inte jag tänkt mig det hela. Vi stod ut bara sex månader, varför? Ju, det visade sig att jag inte var anmäld någonstans, alltså vi jobbade svart och Maria fick inte betalt för jobbet, husrum & kost, det var hennes lön.
Besviken arg och lite annat beslöt jag att ändra på det hela. Kontaktade försäkringskassan och förklarade hur det stod till. Resultat ett, förlorade jobbet. Resultat två, vi hade inga pengar. Resultat tre fick packa väskor och lämna rummet. Minst sagt dålig start, som grädde på moset kunde man inte språket.
Ingen avundsvärd situation Maria och jag befann oss i.
Då insåg jag att vi faktiskt har kommit till det förlovade landet uppe i norr. USA, bullshit ,nå inte, Sverige var då i alla fall det förlovade landet. Försäkringskassan hjälpte oss med att skicka oss till socialen, där hjälpte de med ALLT, när jag väl med tolk hjälpen förklarande situationen.
Vi fick hjälp ekonomiskt, hjälp med bostaden men framför allt fick vi börja på då varande AMU nu Lärnia att lära oss språket. Där träffade man nya människor framför allt invandrare som man själv men även andra svenskar. Då jag inte hade någon utbildning började jag läsa till bilmekaniker i Växjö.
Nu började det äntligen hända saker. Jag vet att jag bör ha sökt hjälp hos mamma i Helsingborg men vad gör man när man hela livet fick klara sig själv. Det handlade inte bara om stolthet, jag tog med mig min kvinna med och enligt det som jag lärt mig var det mitt ansvar att skapa förutsättningar för våran liv tillsammans.
Så det var bara att kavla upp ärmarna och jobba av bara farten. Man är sin egen lyckans smed. Så är det alltid och så kommer det att förbli.
