City Of The Day

Redan nästa dag lånade jag bilen igen och åkte till Backa Topola, alltså det lilla samhälle jag var född i. Hittade huset mormor bodde i och knackade på. En äldre dam öppnade, kramade om mig och livet började på nytt. Vi satt och pratade och då ringde hon till min mor. Jag fick luren och på andra sidan hörde jag en mild röst, något spänd men glad.

Ganska fantastiskt egentligen, jag pratade med min "döda" mor. Allt gick så fort tyckte jag, så mycket nya främmande känslor vaknade inom mig och frågor? Frågor hade jag i massor.

Väldigt fort blev det bestämt att mamma ska skicka biljetter så att jag kan åka och hälsa på. Resan kommer att ta ett par dagar men gissa om det var mödan värt. I all förvirring så fick jag inte med mig bild på min mor. Men hennes adress kommer jag aldrig att glömma. Adressen var Annerovägen 28 A i Helsingborg. Jag ska åka verkligen långt. Mamma and Sweden here i come!

Vad är det jag kommer att möta i det nya landet så långt borta? Kommer jag att bli besviken, glad, lycklig? Jag bestämde mig i alla fall att åka dit med öppet sinne. Med mig hade jag en liten present till mamma som mina kamarater sammlade pengar till, en fin dam klocka. Alla tyckte att det är spännande. Ingen, precis som jag visste att min mor var i livet. Det fanns bara en som inte var glad, min "kära" far. Han viste att jag kommer att få veta sanningen eller otminståne få möjligheten att se och höra "medaljens" bak sida.

Så nu var jag på väg till mamma.

På väg till Sverige

Då var det dags, från Novi Sad genom Ungern, Österrike, Tyskland och till slut Sverige och Trelleborg. Mamma orkade bara inte vänta i Hälsingborg utan hon och min styvfar åkte ner till Trelleborg för att möta mig.

Min längsta resa fram till då och jag som älskar att resa. Njöt av varenda stund utom på båten mellan Sasniz och Trelleborg. Det gungade väldigt mycket och jag hade inga sjösjuke piller så jag var väldigt sjösjuk. Jag gjorde visserligen ett tappert försök att lämna tåget och gå upp och se mig omkring men efter två trappor fick jag vackert ge mig och gå tillbaka till tåget. Högre upp på båten gungade det bara mer. Väl tillbaka på tåget försökte jag och lyckades somna.

Nu är jag framme i Trelleborg, öppnade fönster och tittade ut över folkmassan på stationen. Min blick letade sig genom massan och jag hoppades se min mor. Det var lite svårt, någon bild på mamma hade jag inte med men ändå så stannade min blick på en kvinna och jag kände med hela min kropp att det var hon, Jag släppte henne inte med blicken och när våra ögon möttes visste jag att hon var min mor.

Fick jag krama mamma no inte det var ju kontroll hit och dit, och så hade jag för mycket present sprit med mig (som jag för övrigt fick hälla bort inför tullpersonalen) men till slut fick jag passera. Äntligen fick jag krama min mamma, länge, väldigt, väldigt länge.

Vilken underbar känsla, det går faktiskt inte att beskriva med ord det kan man bara uppleva. Jag minns bara att jag hade väldigt svårt att släppa henne som om jag var rädd att hon ska försvinna eller att jag ska vakna ur den underbara drömmen som var sann.

Äntligen, efter 21 långa år har jag äntligen funnit min mor.