City Of The Day

Det var ju många frågor jag ställde och än fler som fanns i luften men var inte lätta att ställa. Varför har jag inte haft någon mor under dryga 21 år? Hur känslig är frågan, ska jag ställa den? Jag vet att pappa var militär och hade stor makt men var den så stor att den kunde hålla en mor borta från hennes barn?

Som sagt jag undrade en hel del.

En kväll efter att mamma lagade Torsken som min styvfar och jag fångade nere i hamnen och vi avnjöt maten satt vi i vardagsrummet. Jag låg på soffan och lyssnade på LP-n "The War of the Worlds" av och med George Orson Welles. Skrämmande välskriven radio drama.

Då plötsligt kände jag att mamma tittade intensivt på mig, jag tog av hörlurar och hon undrade om jag lyssnat klart, det hade jag. Hon flyttade sig till fotöljen närmare mig och sa att hon gärna vill berätta om hur det var för så där 20 år sedan. Jag satte mig upp och tittade på henne både oroligt och nyfiket. Kommer jag äntligen att höra sanningen?

Och då började hon:

"Jag ville egentligen aldrig gifta mig med din far. Min mamma tyckte att jag ska göra det för att han är militär (trygghet, ekonomi) & uniformen var han väldigt stilig i. Jag svarade att om han är en så fin parti så får hon gifta sig med han, en örfil var hennes svar och jag bråkade aldrig mer om det.

Jag var väldigt ung och oerfaren och det kostade en hel del, denna oerfarenhet. Jag visste dock vad jag ville göra med mitt liv. Men så blev jag gravid. Mamma, din far och omgivningen firade och jag började känna mig väldigt glad.

Din far började väldigt tidigt att besöka andra kvinnor för man var väl inte så vacker då i alla fall inte för honom. När det var dags för BB fanns han inte där. Väl tillbaka hemma (vi bodde hos min mor) ville han hoppa på mig direkt. Det fick han inte och med tanke på vad han gjorde under graviditeten så fick han också gå för gott.

Bara några dagar senare kom han tillbaka till synes skamsen och ångerfull och ville ge det hela en ny chans. Jag trodde inte på han men lät han komma in. Efter lite prat försökte han igen komma mig nära. Jag avvisade han men utan resultat. Han sa att jag aldrig kommer att få behålla min son och inte heller få några flera barn, han våldtog mig först, sen sparkade han mig sönder och samman.

När jag vaknade på sjukhuset fick jag besked att jag inte kommer att kunna få flera barn, de var tvungna att plocka det mesta där nere tyvärr.

Jag repade mig så småningom och försökte att åtminstone få se dig, hålla dig en stund och ge dig saker eller godis och liknande. Jag hade inget jobb, gick skola, ekonomi var dålig så myndigheterna lät han ta hand om dig. Han hade redan ny kvinna och bostad så han fick vårdnaden.

Tiden gick och jag fick se dig växa på avstånd. Så ofta jag bara kunde besökte jag dig när han var på jobbet. Det gick till en början, ibland fick du vara med mig och när han sen kom att hämta dig grät vi båda.

Om det hade hänt att han upptäckte att jag försökte kontakta dig under annan tid än den som var "laglig" åkte jag på stryk, men det var inte så farligt för jag fick ju i alla fall träffa dig. Efter ett sådant möte som han inte kände till så berättade din styvmors mor att trots att du var så liten som knappt tre år så var det inte bara mig han slog utan att du också fick din beskärda del. Då beslutade jag att inte träffa dig mer och hoppades att den dag då du står på dina egna ben och inte är beroende av han då kommer du till mig. Det var lång väntan men jag är obeskrivligt glad att du äntligen är här hos mig."

Huh, vad säger man, vad kände man, jag kramade mamma hårt i vi grät en stund.

Jag bestämde mig att njuta av tiden jag har kvar hos henne.

Men när jag kommer tillbaka till Jugoslavien
ska kniven fram och någon kommer att dö!