City Of The Day

Natten innan resan var det inte mycket sova för någon av oss tre men mamma och
styvfar tog ledigt och jag kan ju sova på tåget så det är OK.

Mamma önskade att jag ska komma tillbaka och vara med dem men trots att jag är rätt så snabb på att fatta beslut bestämde jag mig att tänka igenom det hela först. Bara att smälta allt det nya som att plötsligt ha en mor var ju i sig väldigt mycket och så hade jag ju ett liv innan trots allt.

Maria, jobb och vänner, jag hade det bra, det är bara för mammas skull som jag eventuellt åker tillbaka. Nej, jag kan inte påstå att det var ett lätt beslut att riva upp sina rötter och börja om på nytt i ett helt främmande land, men kan tillstå att tanke kittlade mig något kolossalt.

Jag har aldrig tyckt om avsked och inte denna gång häller. Det var tungt att lämna den smärta rara kvinnan som var min mor. Väl på tåget vinkade jag en gång vände mig och gick i kupén.

Jag brukar inte fästa mig för det som var och lämnar det dit hän. I dag lever jag, imorgon med, men hur länge är det ingen som vet. Fånga dagen och gör det bästa av den som om den var din sista.
Då lever man livet och inte tvärt om.

Den monotona ljudet från rälsskarvarna fick mina ögon att kännas än tyngre och jag somnade sakta. Vaknade av att drömma om min "käre" far. Tänkte som så att det är bäst att undvika han så att känslorna hinner lägga sig lite så att jag lättare kan hålla löfte jag gav till min styvfar.

Samtidigt bestämde jag mig att lämna landet om Maria vill följa med.
 
När jag var i Berlin för tåg byte ringde jag mamma och meddelade mitt beslut.

Mamma var glad och sa att hon ska göra allt som krävs om hon så måste på knäfalla inför kungen så gör hon det. Hon berättade vidare hur jag måste göra och att hon kommer att skicka all information till mig med brev.

Jag bytte tåget och resan fortsatte. Jag kände att magen skruvade på sig och tankarna började rikta in sig på min far. Sanningen stund är snart inne. Det ända jag var säker på var att jag inte ska lyfta min hand mot han. Det tysta föraktet kommer att kännas mer, svida mer om han nu har något samvete alls.

Medan tåget visslade i natten närmade jag mig sakta men säkert gränsen till mitt land. Det slog mig att jag gjorde mer tillsammans med min styvfar under dessa par tre veckor än jag fram till då gjort tillsammans med min egen far. Kände att jag ler men min blick som jag såg i tåg fönstret var ful av förakt mot min egen far.

Kl. 11 på morgonen var jag framme i min barndomsstad och på pärongen väntade min älskade Maria. En lång kyss och jätte stort kram, tillsammans gick vi nu vidare mot en ny dag.



Det finns tre länkar gömda i detta inlägg.
Vars går dom?