Tiden går fort....
......när man har roligt. Och tro mig det var både roligt och spännande.
Tiden flög i väg och snart var det dags att åka tillbaka till min verklighet. Dagen innan avresan frågade då min styvfar om jag vill åka med och se på hans dröm bil. Visst var jag nyfiken på åket så vi åkte till en bil affär. Väl framme så stod den där. Vit som en duva och snygg som f**. När vi väl begrundat exteriören satte vi oss i bilen. Efter en stund så sa min styvfar allvarligt: ? Hör du unge man, det var och är tråkigt det din mor fick stå ut med när hon var ung. Jag kunde inte undgå din blick. Jag kunde inte heller undgå att se hur sammanbiten du var efter att din mor berättade om hur det var. Din mor kommer att göra allt för att du ska kunna komma till Sverige om du så önskar. Jag kommer att hjälpa er så gott jag kan men du måste lova mig att inte göra någonting dumt när du kommer tillbaka till Jugoslavien. Ingen hämnd, inga dumheter alls, det är inte värt detta och du löper stor risk att inte kunna komma hit till oss om du ställer till med någonting där hemma.?
Jag lovad att jag ska hålla mig i skinnet och så gjorde jag. Nästa dag var det då tid för resan hem. Åter igen kunde jag konstatera att gott är kort. All tre hoppades vi på att vi snart kommer att ses igen men det tog ett helt år och då, äntligen.
Men, först ett helt år där hemma. Jag kommer förmodligen att möta min "käre" far. Han har säkert hört att jag åkte till Sverige för att möta min mor. Kommer han att gilla det...knappast, men det återstår att se.....
Kommentarer