City Of The Day

Med handen på hjärtat, den tiden var bland det bästa i min ungdom. Underbara minnen att blicka tillbaka på. Man små ler, nästan myser och känner lite nostalgi.


Det hela började långt innan semestern. Min gode vän Alexander (Sascha) och jag tränade hårt för att orka cykla ca: 600 km ner till havet. Vi tränade tempo cykling, skrot lyftning och liknande. Planerade resvägen, rastplatser, övernattningar och inte minst ekonomi. Vi behövde inte så mycket pengar egentligen. Det mest viktiga är att ha pengar till mat för par tre dagar och att köpa tåg biljetter till återresan, vi tänkte inte cykla tillbaka.

När Sommaren sen kom packade vi våra väskor. Det viktigaste var reservdelarna i fall cyklarna pajade och sen förstås det vanliga toalett grejer tandkräm, deo, tandborste, tvål schampo samt rakkniven (ha, ha man fick börja raka sig). 4 par bad brallor två par jeans 4-5 t-shirts och 2 skjortor och min gitarr vill jag minnas. Behövs det mer kläder tänkte vi handla på platsen.

Då var det dax, det bar i väg. Vi hade ett relativt lugn tempo och passade på att njuta av omgivningen, nallade frukt och grönsaker på vägen och på natten reste vi vårt lilla tält, tände en brasa och plockade fram våra två gitarrer förstås.

Nästa morgon vaknade man med tuppen och samma sak igen tills vi kom fram. Det vi gjorde först av allt när vi var framme var att hoppa i vattnet. Första dopp i det underbart kalkberikade havet var det bästa, vattnet var så rent och klart att man kunde se hur djupt som helst. Helt galet underbart.

Nästa mål var det att hitta en bra kamping plats. Valet var väldigt utstuderat får jag erkänna. Det ska inte vara långt från de fina hotellen så att våra gitarrer kan höras men samtidigt tillräckligt långt borta så man inte kan se vad vi har för oss. Nästan som att finnas men inte synas. :) När vi ställde oss i ordning då var fällan gillrad.



Vad då för fälla undrar ni säkert?

Ja, det är så att på platsen fanns det gott om ensamma tjejer/kvinnor framför allt från Tyskland. De var där utan sina män med tanke på att roa sig på bästa sättet och så mycket det bara går. Pengar hade de som gräs. Ni förstår våran tanke var inte att tillbringa 6 veckor i tält. ;) Först såg vi dom på stranden, pratade med dem och till kvällen bjöd dem till vår lilla kampingplats. Med lite vin, skön gitarr spel och sång, månen som speglade sig i vattnet med löftet om att den ska bevara hemligheter som utspelade sig framför dess milda ögon. Ni kan säkert räkna ut hur det hela slutade, med oss två som var lika äldiga som brasan vi satt framför. Min favorit var ju natt bad med....... ja ni vet och utan......... tja det vet ni också ;)



Nästa natt behövde vi inte länge sova i tältet. När man lever så här fritt och underbart går sex veckor fort, väldigt fort. Det enda som ändrade sig var tjejerna vi träffade efter att de förra åkte tillbaka till sina respektive länder. Milda Matilda, känner att jag nästan rodnar när jag tänker tillbaka men vi var ärliga med tjejerna det lovar jag, raka puckar var det. Vi behövde dem och de hade inget emot att bli uppvaktade på vår harmlösa sätt. Alla var glada och nöjda. Som sagt en underbar tid i mitt liv.



Allting har sin början och sitt slut så även saker och händelser i våra liv. Snart blir mitt liv ett HELVETE som gav mig mardrömmar i fem långa år men mer om detta nästa gång.

Var rädda om varandra, lev livet och låt den inte leva er.

Med från Zack

Då var det dags för våran stora turné.

Tre uppsättningar, fyra städer och tre länder, mycket jobb men ah vad underbart.



BUDAPEST




WIENA



MOZARTS SALZBURG



BUCURESTI

Första dagen i varje stad är tuffast. Alla lastbilar skall lastas av och scenen skall i ordning ställas, sen är man ledig till nästa dag då proceduren ska upprepas med nästa pjäs, opera eller balett. Då jag aggerade ofta som statist fick man ju förstås vara närvarande vid föreställningen.

Vi presenterade:

Gisèlle Balett Koreograf: David Blair Musik: Adolphe Adam

Madame Butterfly av Giacomo Puccini

Turandot av Giacomo Puccini



Gisèlle Balett



Madame Butterfly



Turandot, her video med Nessum Dorma

Man kan ställa sig frågan om jag gillar Opera, O yes I just love it.

Med Opera är det så att man antigen älskar eller hatar den men Opera och klasiskt musik är någonting som man lär sig tycka om eller så har man de i blodet helt enkelt.

How ever, efter föreställningarna blev det natt bufe eller så som vi unga gjorde, ut på stan och utforska.

Mitt arbete kommer att föra mig nästa gång runt Jugoslavien.

Ha det gött alla bloggisar



Zack

PS. Snälla, glöm inte att rösta i veckans fråga :)

Det var alltid roligt att vara med när ett pjäs skapades från sketch.

Val av dekor och rekvisita, skådespelare inte minst, med alla repetitioner var det spännande arbetsplats. Mitt jobb vid ny uppsättningar började alltid med mötet med Scenografen. Man fick se hans skisser och ritningar samt hur han hade tänkt sig presentera tidsenligt scenografi för publiken. Sen var det bara att försöka uppfylla hans önskningar. Det som inte fanns i våran stora lager fick man tillverka i verkstan.

Kostym avdelning fick skisser för kläder, stilister och makeup folk fick i uppdrag att skapa peruker mustascher, ljus killarna fick fixa ljussättningen, ljud killen musik, dekoratörer fick snickra på dekoren, u name it, ett otroligt maskineri drogs igång.



Jag hoppades vid varje föreställning att mina arbetsuppgifter ska lämna utrymme för annat, det där annat var att arbeta som statist i pjäsen, spännande roligt och mycket fin extra inkomst.

Inför varje premiär var det alltid så att allas nerver var på spänn. Det var rena myrstacken bakom kulisserna medan publiken fyllde lokalen. Genom hålet i ridån kikade man ut över alla damer i deras finaste afton klänningar och herrar i deras bästa utstyrsel.



Beroende i vilken rad eller loge de satt kunde man få en viss uppfattning till vilken samhällsklass de hörde till.

Roligt och spännande känsla att vara del i det hela.

Och då, äntligen släcktes ljuset sakta ner musiken började och ridån gick upp.



Föreställningen började.

PS. Snälla, glöm inte att rösta i veckans fråga :)

Zack

PS. Snälla, glöm inte att rösta i veckans fråga :)

Det var "rena barnleken" att komma tillbaka till min hemstad men hem kunde jag bara inte gå. Jag strövade runt omkring i flera dagar. Sova i parker och övergivna lokaler, trä kojor och liknande började ta ut sin rätt. Trä kojor var bäst för det fanns många lös/vilda springande hundar. Mat sen, tja, jag åt när jag hadde något att äta.

Till slut tog polisen mig för som de trodde fylleri, jag, visade sig, vinglade kraftigt när jag gick. Väl på polisstationen upptäckte de att jag inte var full, "hungrig är han, det är vad han är" sa en kvinnlig polisutredare. De fixade par smörgåsar och lite saft, sen var det tillfälligt vistelse i en cell. Rätt så rädd var jag så jag uppgav mitt namn och min adress och gissa vem de ringde? Pappa förstås...Han kom sen på natten för att hämta mig, han menade att han var på annat ort vist "säkert" han skämdes väl förstås.

Utredaren frågade om hur länge jag varit borta, ett par dagar svarade han (Bull skit, det var nästan en hel vecka). Utredaren frågade vidare om han har anmält mig som saknad men pappa fick svara nej och grinade illa. "Fy fan vad han brydde sig om mig" Väl hemma blev det som vanligt stryk och det rejält, kunde inte sitta ordentligt på flera dagar.



BJELOVAR

Till slut insåg han att jag kommer att rymma igen så han pratade med faster. Jag fick komma och bo med dem samt avsluta grundskolan i den lilla samhälle så heter Bjelovar. Någon vidare utbildning blev det inte så jag jobbade med det jag fick och klarade mig så gott jag kunde för hos faster gick det inte att bo länge, jag kostade för mycket då de redan hade sina tre barn. Mitt öde som vanligt, den trettonde kulingen hos suggan med bara 12 spenar :(


Alltid i vägen och alltid för mycket men skam den som ger sig, bättre ska de bli och det blev det :) Man är sin egen lyckans smed, då, nu och för alltid.


Zack

Älskar att resa, min första resa gjorde jag redan som 9-åring och den var ca 600 kilometer lång.

Jag rymde hemifrån till min faster från Novi Sad till Zagreb båda i forna Jugoslavien. Resan tog 16 timmar och var rena äventyret då jag liftade hela vägen.

Trött, hungrig och sliten var man till slut framme. När faster upptäckte att jag kom ensam ringde hon förstås min far och så småningom var jag hemma igen.

Ja, ja men, straff fick jag också, rejält med stryk och en månad utegångsförbud. Men som sagt spännande var det och skall göras om.